I Finland, Danmark och Norge har man midsommareldar i det fria, medan vi dansar runt midsommarstången. Visst är det härligt med de ljusa långa kvällarna och nätterna som bara blir till skymning. Fortfarande sker det en stor förändring i trädgården, det ena efter det andra bara finns där helt plötsligt. Man får gå på upptäcktsfärd varje dag.
Äntligen, äntligen fick jag en bild på den så efterlängtade rosa, buskpionen. En fin angenäm doft hade den dessutom. Ca 1 vecka, sen var det slut på prakten. Men då kom de andra luktpionerna.
Den vita Festiva Maxima med sin karaktäristiska röda strimma. Den stor som ett blomkålshuvud och med en berusande doft. Nackdelen med den är att stjälkarna blir meterhöga och när det regnar så orkar den inte stå upprätt. Den mörkrosa är ett minne från mormors trädgård och den doftar också fint. Den är fin i bukett tillsammans med plymspirean, men den har jag planterat på norrläge så den är lite sen. Sen är det den röda doftpionen som inte är så fylld som de andra. Men å andra sidan så är den fylld med en massa gula ståndare och pistiller, där kan humlorna vältra sig i vällust. De samlar så mycket på bakbenen att de har svårt att flyga iväg.
Månadssmultronen är till för barnbarnet 3,5 år som kommer på besök varje vecka. Han har också ett eget trädgårdsland där han odlar ärter, ringblommor och en rad med morötter, plus några smultronplantor även här.
Moses brinnande buske har tyvärr tappat lite i sitt omfång under vintern, men den enda stängeln är ståtlig, den luktar tyvärr fränt när man vidrör den och det skall man undvika då den kan ge allergiska utslag. Vid mycket varm väderlek skall man kunna antända gaser runt blomman, men jag har nog aldrig haft tillräckligt varmt och soligt för jag har försökt men inte lyckats.
I samma färgskala lyser krolliljan, det blev i alla fall utslagna blommor trots ihärdiga försök av liljebaggarna att sabotera det hela.
Prickklockan (Campanula punctata) är en lustig form av klocka, långa tuber som man måste kika in i för att upptäcka alla de prickar som där inuti. I vitt och purpur blommar den. Den är en växt som sprider sig med utlöpare så det gäller att hålla den i strama tyglar.
Den underbara storklockan, Campanula lactifolica, blommar mycket villigt just nu i midsommartider och faktiskt nästan hela sommaren För det mesta är den blå i färgen men det förekommer även att den blommar i vitt. Den har sällskap av en perenn, gul fingerborgs- blomma.
Styvklematisen är fylld med massor av små vita blommor. Den är säregen för den har ju mörkt röda blad på våren, men just när den blommar blir bladen gröna, för att efter blomning återta den mörka färgen. I år har det varit en grön larv som gjort en massa hål i bladen. Jag har sprutat endast med vattenslangen.
Blåelden som självsått sig i garageuppfarten är ett semesterminne från Öland. Den står som en underbar påminnelse om den vackra ön. Humlorna gillar att rumstera i alla dess blå blommor.
Den gammaldags rosenbusken från min morfars föräldrahem är en påminnelse från barndomen, man har alltid böjt sig ner och känt hur underbart den doftar. En enda ros i en vas kan räcka för att höja välbefinnandet i ett rum. Förra året var det ’rosupprop’ då kunde man få de gammaldags rosorna namngivna. Denna heter Blush Damask och är en Damascena-ros. Ursprunget är okänt men den har odlats i kultur åtminstone sedan 1759, tänk redan under Linnés livstid.
Som en vakt på post vid blå grinden står en ståtlig vit Digitalis. Lösenord: Midsommar!
Ha en bra sommar hälsar Gullan